ponyretards

Ridlektionen idag vet jag inte riktigt vad jag ska säga om faktiskt. Vi hade hoppning, fast vi hann inte med alls mycket och jag liksom bara red utan något syfte kändes det som. Mest en och en hoppade vi, vilket jag blandannat hatar. Känner mig så jävla kass och det känns som jag ska göra bort mig helatiden (vilket jag också gör), wonderful. När jag tänker efter är jag inte nöjd alls, det är nog det jag har att säga om ridlektionen :) I och för sig så vet jag inte vad jag ska göra bättre/ändra på, eller jaa. Jag vet ju vad i princip, men inte hur.. :P

Fick sånt jävla damp i avtravningen och kunde inte sluta skratta åt Sara, seriöst. Trodde jag skulle dööö. Efteråt skrittade jag av med henne upp till kullen.. Vad tror ni händer då? Våra hästar får RYCK och sticker iväg rätt ner för backen mot stallet igen (som förövrigt var glashal!!) och vi satt ju där med långa tyglar och typ tygeln i ena handen liksom. Gaalet rädd var jag, samtidigt som det inte gick att sluta skratta! ;) Som rubriken lyder - man vet inte om man ska skratta eller gråta liksom! 


Sara, även om du är den konstigaste person jag känner, så gör du fan mitt liv värt att leva!

Och jag kan verkligen inte bestämma mig om jag vill vara med på Anneträningen som hålls på lovet eller inte. Sitter med den tanken helatiden att jag bara ska göra fel och misslyckas typ, som vanligt. Ush, vissa dagar ångrar man att man ens började med hästar och får känslan att man är usel på det man gör osv..

Aja, nog om det. Ska dränka mig i lite överbra musik nu, tappa fotfästet för en stund och bara njuuuuta :love: Nej skämt åtsido, men ska åtminstone ta det lite lugnt ;) Ha det bra allesammans.

/MAJA