Då & Nu, bästa ponny
Ridskolans suraste, tjockaste och lataste ponny var han, men han var min drömponny. I över 5 år väntade jag och efter evigt tjatande fick jag min ponny. Jag ångrar mig inte en sekund, han är det bästa som hänt mig<3
Jag visste ju att Daphne skulle pigga på sig något, bli gladare och så, av att få komma ut till Elinor och bli "vanlig häst". Men inte fan trodde jag att det skulle bli såhär..
Han var sitt vanliga jag de första månaderna, men han började så småningom säga emot och protestera, kicka, köra upp huvudet, dra osvosv. Inget jag brydde mig särskilt mycket om till en början, tycker jag kämpade på rätt tappert där ett tag! Det blev värre och han började sticka, bocka, vägra (menar inte på hinder nu..), ja ni fattar vinkeln? Han var dock aldrig pigg på banan, utan han gick lika långsamt som alltid men han bråkade som jag vet inte vad.
Det var riktigt otäckt några gånger, fick smaka sanden ibland och vissa gånger stack han hela vägen hem. Minns en gång speciellt.. Jag travade upp för en backe som slutar med en vägbom och på andra sidan den bommen är det en väg på direkten. Kände att han började dra lite så jag försökte ta tillbaka han men han tjurade ihop, drog fram huvudet, tog bettet och stack - rakt mot bommen och vägen. Jag drog av all min kraft för han var helt inställd på att hoppa över den 1 meter höga bommen. Inte förens efter ett par slag på huvudet släppte han taget om bettet så jag kunde svänga han åt sidan.
Det var bara en av alla de gångerna jag kom lipandes tillbaka till stallet och Elinor fick trösta mig.
Jag rent ut sagt ville vågade inte rida honom tillslut. Elinor ryckte in och red honom ett tag, både hon och Maja tjatade på mig att jag skulle rida men jag ville inte, mer än typ skritt i paddocken nån gång ibland.
-
Nånstans vände allt och efter ett par veckor började jag rida honom igen och det gick bättre :) Jag la dressyren på hyllan och började rida mer o mer i halsring och tillslut kunde jag rida överallt i halsring, att rejsa i skogen var inga problem! Han var fortfarande väldigt pigg ute men lydig. Detta höll i sig och jag red säkert 80% i halsring under vintern.
När jag flyttade honom i våras var jag istället tvungen att lägga halsringen på hyllan. Dels för att man inte får rida utan träns på Riddesbergsanläggningar och dels för att han blev lite bråkig igen p.g.a flytten.
Han är piggare & posetivare än någonsin nu och allt går bara bättre & bättre! Vi har våra mål, vissa är nådda, andra inte, men vi kämpar på!
Han har stuckit med mig ordentligt två gånger under tiden i nya stallet och det händer att han kickar, men inte alls som förut.
Dressyren går också bra, vi börjar komma framåt! Självklart händer det att halsringen åker fram då&då, lite har han tappat men jag ska försöka ta tag i det igen :D
Och detta är ändå några av de bättre bilderna, skämdes så mycket i vintras över att jag inte ens kunde rida min egna ponny så jag raderade alla.. och anledningen till att jag lyfter ur sadeln på de sista är helt enkelt så att han hängde sig i handen på mig så jag orkade inte sitta kvar xD
Vet inte om ni ser så mycket skillnad, men jag kan säga att det är en jävla skillnad att rida!^^
Jag är väldigt glad att han har lugnat ner sig, visst har han damp ibland.. men verkligen inte som förr ;)
Det var lite om vår "utveckling" i ridningen, tror jag ska göra ett om hur han har förändrats från marken också!
/Vendela
Kommentarer
Trackback
