Just some shit
Holiday... Vad ska jag säga om denna hästen, mer än att jag är så JÄVLA imponerad och stolt?
Men det slutade med att jag faktiskt red henne, dock var väl bara tanken att det skulle vara över en helg... Men det blev mer och jag är så himla tacksam att jag fick rida henne! Jag minns hur stolt jag var över vartenda ridpass, vilken känsla. Kollar jag tillbaka på det NU så förstår jag inte hur jag kunde vara så nöjd, och det är väl bara ett gott tecken på en KLAR utvecklig redan nu igentligen.
Det dröjde inte länge innan tanken av att köpa henne rörde sig i mitt huvud, men i hemlighet. Funderade varje dag i flera timmar över detta, jag ville så gärna ha henne samtidigt som jag inte ville släppa min underbara Rinaldo.
Sen hade vi tydligen fått ett erbjudande på henne, men jag tvekade ändå... Var det verkligen detta jag ville ha - en okunnig, svårriden häst utan NÅGON utbildning i bagaget?
Jag bestämde mig nästan, men efter ett tag så funderade vi ändå på att kanske köpa något "bättre" (som jag nu inte kan förstå att jag kunde tänka, för det finns inget bättre). Det var inbokade provridningar på henne, varav EN av dom han utföras. Sedan bestämde jag mig igen, fast på RIKTIGT. Jag ville inte leva utan henne och jag struntade i allt annat, för jag ÄLSKADE och ÄLSKAR henne så oändligt mycket så att absolut ingen kan förstå. Vi avbokade provridningarna som var kvar...
Och här står jag nu, med det vackraste som finns i min ägo. Jag ångrar inte en sekund att jag gjorde detta och jag kommer aldrig tveka på henne igen. Hon är ingen toppstammad häst och jag tror inte att en enda person hade några förhoppningar om henne i början.. bortsett från mig då, som har trott på henne hela vägen, enda sedan första dagen! Jag kan knappast tro att hon är samma häst längre, det känns så overkligt. I alla sina inridna år hade hon bara fått gå i skogen någon/några gånger i veckan, det var ALLT. Hon dög väl inte till mycket mer än så... Och efter denna korta tiden får jag redan så fina lovord om henne och jag hör från alla möjliga håll hur vacker hon är! :love:
Att behöva släppa taget om Rinaldo under denna resan var ett väldigt stort kliv för mig, jag trodde aldrig att jag skulle göra det. Hade det inte varit just HOLIDAY som allt detta kretsade runt så hade tanken aldrig fallit mig in, aldrig. Något som också gjorde att jag vågade släppa Rinaldo var för att det var just Fanny som skulle ta över grimskaftet efter mig, det var en så stor trygghet även om det var/är jobbigt ibland.
Och med detta så måste jag även tacka dig Fanny i detta inlägget, som ville göra detta för mig. Det betyder verkligen allting. TACK för att du förstår hur jag känner mig ibland, TACK för att du är så öppen för hjälp och åter igen tack. Du är en fantastisk människa som jag beundrar väldigt mycket! <3
/MAJA
Men det slutade med att jag faktiskt red henne, dock var väl bara tanken att det skulle vara över en helg... Men det blev mer och jag är så himla tacksam att jag fick rida henne! Jag minns hur stolt jag var över vartenda ridpass, vilken känsla. Kollar jag tillbaka på det NU så förstår jag inte hur jag kunde vara så nöjd, och det är väl bara ett gott tecken på en KLAR utvecklig redan nu igentligen.
Det dröjde inte länge innan tanken av att köpa henne rörde sig i mitt huvud, men i hemlighet. Funderade varje dag i flera timmar över detta, jag ville så gärna ha henne samtidigt som jag inte ville släppa min underbara Rinaldo.
Sen hade vi tydligen fått ett erbjudande på henne, men jag tvekade ändå... Var det verkligen detta jag ville ha - en okunnig, svårriden häst utan NÅGON utbildning i bagaget?
Jag bestämde mig nästan, men efter ett tag så funderade vi ändå på att kanske köpa något "bättre" (som jag nu inte kan förstå att jag kunde tänka, för det finns inget bättre). Det var inbokade provridningar på henne, varav EN av dom han utföras. Sedan bestämde jag mig igen, fast på RIKTIGT. Jag ville inte leva utan henne och jag struntade i allt annat, för jag ÄLSKADE och ÄLSKAR henne så oändligt mycket så att absolut ingen kan förstå. Vi avbokade provridningarna som var kvar...
Och här står jag nu, med det vackraste som finns i min ägo. Jag ångrar inte en sekund att jag gjorde detta och jag kommer aldrig tveka på henne igen. Hon är ingen toppstammad häst och jag tror inte att en enda person hade några förhoppningar om henne i början.. bortsett från mig då, som har trott på henne hela vägen, enda sedan första dagen! Jag kan knappast tro att hon är samma häst längre, det känns så overkligt. I alla sina inridna år hade hon bara fått gå i skogen någon/några gånger i veckan, det var ALLT. Hon dög väl inte till mycket mer än så... Och efter denna korta tiden får jag redan så fina lovord om henne och jag hör från alla möjliga håll hur vacker hon är! :love:
Att behöva släppa taget om Rinaldo under denna resan var ett väldigt stort kliv för mig, jag trodde aldrig att jag skulle göra det. Hade det inte varit just HOLIDAY som allt detta kretsade runt så hade tanken aldrig fallit mig in, aldrig. Något som också gjorde att jag vågade släppa Rinaldo var för att det var just Fanny som skulle ta över grimskaftet efter mig, det var en så stor trygghet även om det var/är jobbigt ibland.
Och med detta så måste jag även tacka dig Fanny i detta inlägget, som ville göra detta för mig. Det betyder verkligen allting. TACK för att du förstår hur jag känner mig ibland, TACK för att du är så öppen för hjälp och åter igen tack. Du är en fantastisk människa som jag beundrar väldigt mycket! <3
/MAJA
Kommentarer
Postat av: Fanny
Maja <3 Du är bäst!
Trackback
