ponyretards

Det gick verkligen åt helvete att rida idag, känns ju också ganska kul med tanke på att jag inte ska rida henne på tre veckor nu... Hon var hur jävla pigg som helst, men måste faktiskt erkänna att hon var fin när jag red fram åtminstone. Det blev verkligen skillnad efter att Maria ridit i förrgår..

Hoppade lite låga hinder iallafall, blandat med massa volter och halter. Det är främst efter hindrerna som hon gärna tar bettet och skiter i mig, så det övade jag massor på. Gjorde hon det, då styrde jag in henne på en volt i SKRITT och sedan fick hon fortsätta när hon var lugn igen. Gick väl sådär, men hon måste ju lära sig. Jag vill inte betsla upp henne för jag tycker personligen att det är onödigt att göra det när det finns andra lösningar. Bromsen sitter trots allt INTE i hästens mun även om många tror det.

Vet inte hur många gånger jag var nära på att ramla av idag faktiskt, haha. Hon studsade och höll på så jag tappade stigbyglarna och när jag väl gör det så skjuter hon iväg, stannar, skjuter iväg och så vidare... Hon kan liksom inte bestämma sig om hon ska gasa eller bromsa. Så tillslut gav jag faktiskt upp, så jag och Jennie skrittade ut istället. En ganska lång runda blev det, så det var väl skönt. På hemvägen sedan när vi red på asfalten så kom det massa bilar och hon körde in rumpan mot dom och taktade liksom i sidled, försökte ställa tillbaka henne men det gick inte så jag tog tag i henne. Då reste hon sig ganska rejält, med huvudet rätt upp dessutom...

Ibland vågar jag inte ens tro på att vi kommer komma längre än såhär, och att all tid som jag lägger ner på henne bara är onödigt.